Frälsande tro.

Det talas mycke om tro.

Kan vem som helst tro, handlar det bara om vilja. Och vilken sorts tro är det som menas.

Vi talar om ateister och kristna, och då tänker vi vanligen på om dessa tror på Gud eller inte tror på Gud. Men det är ju eg, inte alls där den gränsen går för det som har störst betydelse.

Den tro som är en frälsande tro är inte den som handlar om Guds existens eller inte. Absolut inte, om det vore så, då skulle djävulen vara frälst och på väg att dela Guds gemenskap i evigheten. Han tror att Gud finns, och det gör han starkare än de flesta troende.

 Hur kan du säga så? Jo, han inte bara tror, han vet. Han har sett Gud, han har sett hans tron, han har sett Hans härlighet. Han har stått inför Guds tron och sjungit lovsånger till honom. Ingen människa tror mera starkt än han att Gud existerar.

Men denna tro hjälper honom på inget sätt. Den bara dömmer honom. Jag trodde att Gud existerade i 20 år innan jag blev frälst av tro. Ja, nu rör jag kanske till begreppen ordenligt här. Men jag gör det eg, för att vi ska se lite klarare vad det ytterst handlar om.

Det finns många slags tro, det är vi ju medvetna om. Vi tror att bilen skall starta, att bussen kommer tjugo min över 10, och så vidare. Ja, många slag av tro, men kan det finnas mer än en sorts tro på Gud, antingen tror man väl på Honom eller inte.

Det som är det viktiga, det är om vi har en frälsande tro. Och vad är då en frälsande tro, ja, det är inte en tro på Guds existens, för i så fall har de onda andarna frälsning. " Också de onda andarna tror att Gud är till och de bäva". Jak 2:19

Det är alltså inte nog att tro att Gud finns däruppe, att jag tror att Han har skapat himmel och jord. Det räcker inte med en Gudstro, som bara består i att erkänna och vara övertygad om Hans existens.

Den frälsande tron är tron på Jesu död i mitt ställe,

Och detta förutsätter att jag är medveten om att jag är en syndare som står under Guds dom. Att jag ser min desperata situation. Jag kan inte betala för mej, jag kan inte arbeta av min skuld, jag kan inte göra nåt, jag är körd. Det är ute med mej!

Och när jag är väl är där, handlar det inte om huruvida Darvin hade rätt, om allt blev till genom en explosion, vackert kallad Big Bang. Det handlar inte om hurvida Bibelns skapelseberättelse är trovärdig eller inte.

Nej, då handlar det bara om mej, jag har upptäckt nåt. Jag har sett min domares utlåtande och där är jag dömd skyldig på så många punkter att det blir livstidstraff hur som helst. Jag har bara en sista utväg, och tack o lov, att jag fick klart för mej även detta. Det enda jag kan göra är att begära nåd. Hur då, jo, genom att sätta tro till att korset är min räddning. Då är jag framme vid den tron som är en frälsande tro.

Vid Augusts Strindbergs begravning år 1912 var det inte mindre än 60 000 sörjande.Men på hans grav finns bara ett enkelt ekkors med sex ord på latin: (översatt) ´"Var hälsat kors, mitt enda hopp"

En frälsande tro är inte ens en tro på Jesu död, det när en tro på att Jesu död var min död, att Hans straff var mitt straff. Frälsning betyder räddning och Hans dödsstraff är min räddning, Han tog min plats. När jag tror på detta, då har jag en frälsande tro.

Vår egen rättfärdighet är som en fläckad klädnad, den håller aldrig måttet inför en Helig Gud. Han kan inte se på den utan att tvingas vända bort ansiktet.

Men när Han tar på sig Golgata-glasögonen och ser på oss, så är det bara Jesu rena kläder och fullkomliga rättfärdighet Han ser.

Det är inte kompliserat, det är enkelt, men därför inte alltid lätt. Jag har varit frälst i 45 år och jag kan fortfarande tappa perspektivet, lagiskheten smyger sig på.

Härom veckan så gjorde jag nåt som jag inte borde, jag skämdes, jag bad om förlåtelse och fortsatte att skämmas.

Och när jag tvingade mej att be, så var det bara ett ord som kom: Ovärdig,ovärdig, jämrade jag mej. Jag visste ju att jag var förlåten, men skämdes så fortfarande. Då säger DHA inom mej: Du har alltid vart ovärdig, du var inte värdig före detta heller.

Hupp, jag hajade till först, sen konstaterade jag lättad: Men det var ju helt rätt. Jag behövde nåden lika mycke i går.

Det som däremot var skrämmande var att jag, trots att jag varit frälst så länge, ändå tydligen inte lärt mig läxan fullt ut: Bara Nåd.

Någon har sagt: Att nåden är skandalös. Och det är den. Den har varken vett eller reson. Någon har totalt tappat huvet och det är Gud. Hur är det möjligt? Svaret är KÄRLEK. Guds kärlek i Kristus Jesus. Tron på DETTA är en frälsande tro.

b-a

　

　

Klicka här för äldre andakter.
1 2 3 4 5 6 7