HIMLEN

Jag vill tala lite om ett idag nästan lite tillbakaträngt ämne. Himlen!
Allt det goda här nere är som en skuggbild, en svag föraning om det som vi ska få uppleva i himlen.
Allt vi upplever här nere av glädje, frid, trygghet, sällhet är en liten försmak av samma saker som vi kommer att möta i den himmelska världen, men där i en fullhet som vi inte kan greppa i vårt nuvarande tillstånd. 

Den Helige Ande har vi fått som en pant på arvet, en liten förrätt.
Vi vet ju att förrätten i en trerättersmiddag är väldigt light, bara en liten aptitretare.
Den gör oss inte mätta, den gör oss istället mer hungriga. Vi får den här lilla smakbiten och sen blir det en paus innan resten kommer. Men nu har magen fått smak på mat, förrätten har stärkt behovet av mat, istället för att stilla hungern så har den ökat den, och det är väl just det som är meningen om jag förstått det rätt.
Så är det med Den Helige Ande, en pant, en handpenning, en föraning som får oss att rikta in oss på och längta än mer efter det himmelska.
Och de som fått göra samma erfarenhet som Paulus berättar att han upplevde: Att bli uppryckt till 3 himlen, de kan inte ens beskriva vad de sett: Det var som det o det, fast mycket starkare, klarare på ett helt annat sätt. Deras beskrivning blir så otydlig att det enda man förstår, är att de upplevt nånting fantastiskt.
Och Paulus själv säger: Att han fick höra outsägliga ord, sådana som det inte är lovligt för en människa att uttala. De enda ord vi tänker på som förbjudna är ju svordomar
och det lär det ju definitivt inte varit. Men vi förstår att det är ingen liten skillnad på tillvaron härnere och den himmelska världen, som betyder den värld där Gud helt och fullt härskar och styr.
Samlen eder icke skatter på jorden där mott och mal kan förstöra, och tjuvar bryta sig in och stjäla.... Matt 6:19.
Och i detta, det skakiga bankväsendets tid, så låter den uppmaningen bättre än nånsin. Inga värdefall, inga konkursrisker, inte ens nån inflationsrisk.
Och om vi har mycket pengar i en bank, eller om det kanske inte är så mycket, så i alla fall alla pengar vi äger, nog tänker vi då på både banken och pengarna både nu och då. Eller har jag fel.
Jesus själv säger, Att där din skatt är kommer också ditt hjärta att vara.
Så visst är det väldigt naturligt för en kristen att tänka och drömma om det himmelska som väntar oss. Och det är ju också vår resas mål.
En vandrare kan helt visst även njuta mycket av vissa bitar av vägsträckan, men det är ändå målet som är målet. Utan målmedvetenhet så blir det ju i längden bara ett vilset irrande. Jag minns en gammal psalm från jag var barn: Se målet härligt lyser i fjärran O Guds stad.

Ja, men det där är bara verklighetsflykt, menar en del, vi lever här och nu.
Nej, det är inte verklighetsflykt.
Visst lever vi här och nu, och det är minsann inte så ljusblått alla ggr.
Men det är därför att vi inte är hemma än, vi är gäster och främlingar i denna världen och att vara gäster och främlingar i ett land, det är en ganska utlämnad och otrygg tillvaro.
Men Tack och lov så är vi bara på genomresa, vi tältar om nätterna för att vi lätt ska kunna plocka ihop våra saker och fortsätta vidare dan därpå. Vi bygger inte fast oss, vi söker inte medborgarskap här nere, vi nöjer oss med turistvisum, för vi har redan ett hemland och det är dit vi är på väg.
Paulus säger i 2 Tim 4:8,”Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mej””.
Jag hade läst detta många ggr och tänkt som så: Ja, det är klart, att Paulus hade en underbar rättfärdighetens segerkrans, efter allt som han uträttat och allt som han uthärdat och lidit och kämpat. Självklart är det ju så för han säger i versen före: Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron”. Så självklart ligger rättfärdighetens segerkrans och väntar, äran och belöningen för allt han uträttat.
Men jag blev helt chockad när jag en söndagsmorron för tio år sen låg i sängen, jag hade inte kunnat sova så mycket som fem minuter på hela natten, ett ofta, ofta återkommande problem de där åren. Så plötsligt säger DHA med en mjuk stämma: Rättfärdighetens segerkrans ligger beredd för dej. MEN; MEN, stammade jag, det kan den inte göra för mej, jag har ju inte uträttat nånting, det gällde ju Paulus. '
Men rösten stod på sig och jag började gråta, kan det verkligen finnas en sån för mej i himlen?
Sen började jag efter ett tag undra om det var dags, kommer jag att dö nu, eller vad betyder detta.
Men jag hade fått innehållet om bakfoten, och haft det länge: det står ju: Rättfärdighetens segerkrans, den är inte bara förbehållen apostlar och stora missionärsgestalter, det handlar om den rättfärdighetens segerkrans , den rättfärdighet som Jesus vann åt oss på korset: ”När Han fullgjorde, vad vi borde och blev vår rättfärdighet. ”
Och när jag nu läste riktigt noga, så ser jag att Paulus säger i fortsättningen: ”inte åt mej allenast, utan åt alla dem som älskat hans tillkommelse”. Det hade jag aldrig sett förut.
Denna segerkrans, finns för var och en av oss. Och vid himlaporten, så blir det precis som vi sett vid målgången på Vasaloppet i Mora, då läggs segerkransen över axlarna, då är det klart, segern är vår.
Där innanför tröskeln till den himmelska världen, där är vi alla segrare (de som hava övervunnit ) här nere är striden, där uppe är segern och den segerglädjen kommer att överträffa allt vad vi nånsin kunnat föreställa oss.
Vad inget öga har sett och vad inget öra hört och vad ingen människa kunnat ana. det har Gud berett åt dem som älska Honom. 1 Kor 2:9
Vi behöver inte skämmas för om vi drömmer om och längtar till himlen,
det är tvärtemot en hjälp, en motvikt och ett sätt att orka med de prövningar som vi möter i detta livet.
Löftena om denna härlighet som ligger framför hänger liksom på rad framför oss, de är som banderoller över vägen vi vandrar på. Och vad står det på de banderollerna, Jo,Vad du än får utstå eller möta härnere, det väger så lätt, i jämförelse med den härlighet som skall uppenbaras på oss. Rom 8:
Jesus säger till sina lärjungar den sista förtroliga kvällen de har tillsammans innan han skall lämna dem: Låt inte era hjärtan oroas, tro, lita på Gud, lita också på mig. I min Faders hus finns många lägenheter, om det inte vore så, så skulle jag ha sagt er att jag går för att boka plats åt er. Och om jag än går bort för att bereda plats åt er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för jag vill att där jag är skall också ni vara med mig.
Det handlar alltså här bara om tid.-
Och tiden, som ju kan verka så lång när vi ser framåt, de förvånar oss med sin snabbhet varje gång vi tänker tillbaka, då har den nästan bara rusat iväg, tycker vi.
Snart är vi där. Och varje fråga, varje varför som så ofta har plågat oss här nere skall då bli besvarad.
Och Gud själv skall torka bort varje tår, ingen nöd, ingen smärta, ingen död. Låter det för bra för att vara sant.
Jo, kanske, men det gör väl i så fall nåden också, men den kastar vi oss på, den litar vi på och gläder oss över därför att det står så tydligt och klart om den i våra biblar. När det gäller himlens härlighet och paradistillvaro, så står det lika klart beskrivet i samma bok och av samme författare.
Så Uppmuntra och trösta varandra med dessa ord. 1 Tess 4;15-18.

b-a