TACKA GUD

Fil 4; 4-9
1 Tess 5; 16, 18.

Tacka gud, inte bara för allt han ger oss, jag menar, det hör ju till vanlig hövlighet att vi tackar för det som vi får.
Nej, Paulus säger; I alla livets förhållanden, Hur vi än har det, hur vi än känner det, uppåt eller brant neråt.
Och han visste verkligen vad det ville säga att ena dan vara älskad och beundrad för att nästa dag kastas i fängelse, bli stenad, fly för livet.
Han säger : Jag har lärt mig att vara tillfreds med om jag har överflöd och om jag har brist, med att vara mätt och med att vara utan mat.
Vid ett tillfälle säger han: Det enda jag vet det är att DHA.. i den ena staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig. Han satt långa tider i fängelser, och dom var nog inte av svensk standard precis.
Och han säger: Varen alltid glada!
Tacka Gud i alla livets omständigheter. Ja, vi har ju läst och hört detta många ggr. Och vi har, åtminstone jag har tänkt: Det där är förstås idealet, men sånt klarar inte jag. Kan det vara möjligt för en vanlig medelsvensson att fungera på det viset,. Är det inte bara för nån enstaka övermännska som Paulus. Som när han och Silas satt i innersta fängelsehålan, med fötterna fastklämda i stocken, Dessutom hade de blivit piskade med spön.

Då börjar de sjunga o tacka Gud så de hörs över halva fängelset och marken börjar skaka så dörrarna går upp och bojorna lossnar och självaste fängelsedirektören blir frälst.
Vilken fantastisk händelse, men den tycks inte alls tillhöra vår verklighet, det är en annan värld, hjältarnas värld. Det finns ju i alla sammanhang hjältar och så vi vanliga, enkla, dödliga.

Eller??? finns det nåt för såna som oss också i den här händelsen, Går det att göra tacksamhet till en livsstil, att tacka Gud även i vedervärdiga förhållanden och att detta då också påverkar själva situationen.
”Men jag är ju bara ärlig, jag känner mig inte tacksam, jag vill inte stå och hyckla.
Så tacka i alla lägen? Nja…”
Men om vi tänker på motsatsen, hur är det där? Jo, de finns ju såna som har gjort otacksamheten till en livsstil. De klagar hela tiden, och inte för att deras verklighet är så mycke värre än andras, det är upp och ner för dem också,
men de klagar som om de hade det så mycke värre än andra. De gör våld på verkligheten, Och de mår dåligt av det. Och de blir mer och mer ensamma, för omgivningen orkar inte med dem. Och p,g,a, det blir de bittra.
De har gjort otacksamheten till sin livsstil och de skördar en dålig frukt.

Jag har jobbat med ett lite speciellt arbete under mer än 20 år. Sprungit runt i lägenheter och jobbat hemma hos folk i deras hemmiljö, jag har så att säga trampat runt i folks privatliv.
        En sak som hände ganska ofta, de var att man fick en stor skopa ovett över sig så fort man kom innanför dörren. Byggnadsfirman eller bostadsbolaget kunde ofta vara väldigt impopulära hos hyresgästerna. Och den frustrationen, (som ibland var helt berättigad), den sprutade ut på karln som steg innanför dörren med firmanamnet på bröstet.
Men det var nu inte så stort problem, det var bara att vänta tills gallan var tömd och så kunde man förklara att jag faktiskt inte alls jobbat på själva bygget, utan mitt jobb är att försöka fixa till det som inte blivit klart, som det eg, borde varit.
Och efter den förklaringen blev det lite svårare att stirra lika svart på mej som person och ofta vände stämningen och de ursäktade för att de hoppat på mej, men det har ju vart så och så…

    Men så kommer jag till Handikappgatan, som jag kallade den. En radda på sex lägenheter i markplanet på Hjortmossen. Där bodde en kvinna som hade båda benen amputerade, inte gammal, knappt 50 år, hade varit duktig orienterare, sprungit i skog och mark som en hjort. Nu kunde hon inte ens sitta i sängen utan ryggstöd, för hon tippade över bakåt, saknade den motvikt som benen annars utgör… andra stapplade fram på kryckor. Här var människor som var SÅ begränsade, alla levde ett stympat liv.  
     De saknade så mycke som vi ser som självklart, men jag har aldrig gått hem från jobbet och känt mej så upplyft och så förundrad som den veckan. Det är väl 35-40 år sen ungefär, så jag har glömt de flesta detaljerna, men jag glömmer aldrig helhetsintrycket, det var som ett flöde av glädje o ljus över den veckan.
    Hur var det möjligt, de, om nån, hade ju massor av anledningar till att klaga och knota över en orättvis behandling i livet, men inte, de utstrålade istället förnöjsamhet och värme!
DÅ började jag ana lite av sanningen i talesättet: Det är inte hur du har det, utan hur du tar det. som är avgörande.
    På Nåt sätt hade de lärt sig att så goda tankar i en dålig situation och på dem fick de en god skörd. Och det verkade som om det smittade av sig. De umgicks med varandra, och det kan man ju snarare tro skulle dragit ner dem, men det verkade som de lyfte varandra istället.
Att vara glad när man är glad, är ju självklart och naturligt, men att alltid vara glad: Varen alltid glada; sa Paulus.

Vi kastas in i situationer o omständigheter ibland där vi inte alls känner oss trygga eller hemmastadda.
Det knyter sig på insidan, bara tanken på att vara i detta skrämmer oss, ett vanligt uttryck, värd att notera: ”Tanken skrämmer oss! ” Tanken målar upp en skrämmande bild som för oss in i känslor av ångest och ångesten hotar att kväva oss. Men än har ingenting hänt, det är bara farhågor för vad som ev, kan hända. Det är detta som kallas bekymmer.

Sådd och skörd: detta är en både gudomlig och naturlig lag.
1 Mos 8;22 Så länge jorden består, skall härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.
Gal 6;7 vad människan sår, det skall hon också skörda!
I jobbiga situationer blir det ofta så att vi sår tankar på elände, vi håller kvar dem, vattnar på dem och det skapar skördeeffekter som vi inte alls vill ha, men delvis själva hjälper till att dra till oss genom att låta tankarna styra.
Det är värt att fundera över. Fil 4;8 För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja allt vad dygd heter och allt som förtjänar att prisas: Tänken på allt sådant!
    Höjdhopparen Stefan Holm känner till lagen om sådd och skörd, fast han kanske kallar det nåt annat. Men han skulle aldrig tillåta sig att sitta och tänka negativa ”jag förlorar-tankar” även om allt talar emot, hoppningen fungerar dåligt tekniskt, det känns tungt i benen, och Rybakov hoppar lekande lätt över varje höjd i första försöket.
Dystra tankar vill pressa sig in i hans huvud också i såna lägen, men han tillåter det inte, han fortsätter att fokusera på det perfekta hoppet.
Hur kan han, jo, han har arbetat på det, tränat mycke på det, inte bara att hoppa o stärka sina benmuskler, utan också på att styra sina tankar. Det är det som kallas mental träning. Varför gör han det, jo, därför att han vet att det påverkar situationen och resultatet!
Vad var det Paulus gjorde: Han styrde sina tankar, han sådde ett noga utvalt utsäde, för han visste vad han önskade att skörda. Och då måste han så samma sort.
Är detta en orubblig lag att tanken producerar, och att den alltid producerar efter sin egen art, då borde vi nog tänka efter lite mer på vad vi eg, tänker.

Bonden har två regler som han aldrig tummar på!
1. Hur dåligt han än har det ställt, om han så skulle behöva svälta ett tag, så aldrig att han under vintern skulle mala ner till mjöl de vetesäckar som han ska ha till utsäde på våren.
Det skulle vara samma sak som att såga av den gren han sitter på. Nej, då lånar han hellre, svälter hellre, gör vad som helst. Bonden kan inte leva för dagen eller för månaden, till nästa löning, som stadsmänniskan ofta gör, han måste tänka längre, han måste ha minst ett halvt till ett års framförhållning.
2. Han är noga med vad han sår, Han nöjer sig inte med att bara ta en säck från det han skördat på hösten. Nej, han kör det i en rensmaskin, det ska vara de största och livskraftiga kornen, han rensar, sållar bort allt skräp och mindre korn. Vart tredje år ungefär försöker han köpa dyrt utsäde från frökontrollanstalten, där de utvecklar och framavlar bättre o bättre sorter, som är motståndskraftigare mot sjukdomar, och som har förmåga att mogna 3-4 dygn snabbare, vilket kan betyda bättre skördeförhållanden.
    Hur noga är vi, det sägs passera 60 000 tankar genom skallen genomsnittsligt på ett dygn, det låter sanslöst, men av dem så är 85 % återkommande varje dygn.
Men det är bara de som vi plockar upp, mediterar på, och som får bli dominerande, som får verka under längre tid (växtperiod) som påverkar vad vi skördar.
Det är för oss, som troende, så självklart att sortera bort sånt som svordomar, våld och porr ur både det vi ser på och tänker på, för vi vet att det sänker oss, skadar oss. Men hur är det med bekymmer, oro och negativa tankar.
Ps 55 säger: I mitt bekymmer är jag utan ro.
Men Jesus säger :Kom till mej, så skall jag giva eder ro.

Bibeln säger 2 saker om bekymmer:
1. Gör er icke bekymmer! Det står på 11 ställen i Evangelierna. Det är alltså Jesus själv som säger det.
2. Petrus säger: Kasta edra bekymmer på Herren, ty han har omsorg om er.
På båda sätten, om vi ska följa dem , så sorterar vi bort dem ur vår tankeapparat. Ska vi kunna göra vad här står så måste vi lära oss mer om att styra våra tankar.

Överflöda i tacksägelse, tacksamhet, låt det få det största utrymmet i tankar och böneliv, det påverkar ofelbart vår attityd i längden, vilket vi tror det eller inte.
Låt oss pröva och testa den vägen medvetet och mera. Tacka Gud i alla livets förhållanden.

b-a